- Humör: Orolig men lättad också
- TV/Film: "L&O:Criminal Intent"
- Väder: Snöstorm
Nu har vi fått besked, både bra och dåligt:
Juvertumörerna var helt godartade cystor! 
Ryggknölarna är en, i allmänhet, ovanlig sjukdom som heter "reaktiv histiocytos". 
Den är vanlig bland bl.a berner sennen däremot. Den finns i flera olika varianter och KAN sprida sig till olika organ men de kan också bara sitta i huden och är då behandlingsbart med cyklosporin och/eller kortison. Det blir hur som helst en livslång behandling oavsett hur långt det livet nu blir. Jag gjorde en tråd om det i hälsoforat, orkar inte länka. I den finns en länk till en artikel om sjukdomarna hos berner sennen.
Jag är visst en hönsmamma också för första gången i mitt liv, jag tvingade Totta och Rob att skjutsa oss till vet igen för jag känner mig verkligen inte bekväm med mängden sårvätska som kommer ur den bakre sårhålan. Vet insisterar på att det inte är någon fara och att jag bara ska trycka ut den vätska (och luft som samlats inuti) med jämna mellanrum. Nu har i alla fall ny tratt och badring införskaffats, så jag kan gå och klippa mig imorgon med tryggt samvete - yeah right, men jag MÅSTE kunna röra mig ute också.
Nu är det alltså bara att bita ihop fram till tisdag då vi ska ta de stygn som läkt bra, så länge sårvätskan inte börjar bli gul och/eller luktar illa. Men jag glömde att 1) byta tiden för stygntagningen till en där det inte är rusningstrafik, och 2) fråga om jag ska få en ny kur antibiotika eftersom sårhålan inte läkt igen än och om luft kommer in, kan ju andra saker komma in också. Så det blir till att ringa imorgon igen, de kommer att bli galna. 
Om det finns någon som vet något om sjukdomen reaktiv histiocytos så får ni jättegärna slänga iväg en rad till mig, det finns lite skrivet om sjukdomarna så allt är värdefullt. Jag hoppas att det är den milda formen som heter kutan histiocytos som håller sig i huden, det finns systemisk också och den sprider sig till organen i kroppen. DET är naturligtvis inte bra. Man vet inte vilken typ det är, det går inte att säga om den inte sprider sig. Man kollar det genom att röntga lungorna eller ultraljuda ditten och datten, typ mjälten, men inte ens då är det säkert att det går att se så om hunden mår bra brukar man inte göra det. Det kan hända att jag väljer att röntga lungorna bara för att när allt är läkt.
Man behandlar sjukdomen med cyklosporin och Fungoral alternativt kortisonpreparat och behandlingen är livslång. Det handlar bara om hur långt det livet blir, det kan låta krasst men så är det. Knölarna ska tillbakabildas med medicinering men kommer att komma tillbaka och därför försöker man hitta en lagom och lägsta möjliga kortisondos.
Ju mer jag tänker på sjukdomen ju mer orolig blir jag, men man ska inte måla fan på väggen. Det ÄR ju trots allt en sjukdom som KAN sprida sig, men den kan ju också svara bra på behandling. Tricket är att man inte kan börja behandling med kortison just nu eftersom det försvårar läkningen av såren betydligt, och jag har redan hittat tre knölar till. 
Men det kan inte hjälpas, de måste få vara kvar där tills såren är helt läkta så behandling kan påbörjas.
Badring och tratt är inhandlade, hon ska få ha på sig bådadera när jag går och klipper mig imorgon.
Jag börjar jobba på måndag! 15 timmar per vecka är det tänkt, FK har gett muntligt ok och skolan går med på det också. Därför måste jag ju ändra vet-tiden på tisdag till en som passar bättre med jobbet i åtanke, även om det inte är spikat precis när jag ska jobba, alltså om jag ska jobba varje dag eller några dagar per vecka etc.
Jag ser i varje fall nästan fram mot att börja, det är bara hela strukturen som är svår för mig efter en sån lång tid utan.
Jag fick också reda på av FK att jag kan få förlängd sjukersättning i upp till 18 månader, då på deltid om jag fixar att jobba som jag planerar. Det var goda nyheter! Tantaluran på FK ska också ringa min BA och ordna ett möte så vi får prata om tiden efter att min ordinarie sjukersättning gått ut. Min psykiater är ju inne på att förlänga också, eller till och med gå för permanent förtidspension (eller vad det nu heter numera) på deltid. Det är himla bra av henne, hon har insett att jag inte kan jobba heltid. Jag mår ju som jag gör nu, sömnen är fortfarande ett problem om än mindre men upp- och nerperioderna kommer alltid att finnas där också. Jag är bipo liksom, det går inte över.
Nu slötittar jag på TV lite, sen blir det ut i snöstormen en liten stund igen. 
0 Kommentarer.
Never!!! Eller alltså, om han säger hundra Ave Maria, späker sig själv i ett halvår och bär cilice resten av livet samtidigt som han ångrar sig djupt, så... kanske. 
Working all day every day this week? Tonight is hockey night for me, and tomorrow laundry, woohoo. 
Talk Wednesday evening? 
Bravenet Blog 
Blog Community
Get a Free Blog
Manage your Blog
bravenet.com