- Humör:
- Musik/bok: Läst klart Jan Mårtenson
- TV/Film: See above
- Väder: Grått men lagom temp, typ -3
De? Vilka då? KNÖLARNA! De går tillbaka, medicinerna funkar! Jag trodde faktiskt inte det, jag var så pessimistisk, men de funkar och knölarna minskar i storlek. Jag tror till och med att några försvunnit redan. Det innebär ju inte att hon varken är eller blir frisk, hon har reaktiv histiocytos och så är det, men symptomen går tillbaka. Om jag trodde på Gud skulle jag tacka och be, men nu nöjer jag mig med att skicka stora tacksamhetstankar till TPTB (The Powers That Be). Snälla låt det vara den kutana varianten och låt medicinerna fortsätta att fungera. Just nu är jag glad så in i bomben.
Magen läker också bra, glipan fram stänger sig så sakteliga och bak känns den bra också. Ingen sårvätska mer men mjuk och fin ändå, stygntagning på tisdag men jag kommer att beordra dem att lämna ganska många för jag vill INTE ha fler glipor, då tappar jag fattningen helt. Jag vill att det ska läka nu så vi kan röja runt i skogen igen, och på isarna så länge de håller.
I dag gick vi längre än vad vi gjort sedan op, faktiskt 35 minuter varav 30 i koppel (resten kiss och bajspaus). Hon blev så glad, och då blir jag ju glad också. 
Jag tänkte, när vi vände och gick hem, "tänk när detta bara är början på promenaden, tänk när vi bara har börjat när vi är här". Jag ska promenera så otroligt mycket när hon blir frisk, nu kan jag se lite mer framåt när medicinerna fungerar, jag VÅGAR se framåt.
Jag spillde Coca-Cola i går kväll, så kan det gå - ner på soffan så det rann ner på min rumpa där jag satt, på telefon och fjärrkontroll (dumarsel att ha dem på samma ställe), bordet såklart, överkastet som låg på soffan, och såklart parkettgolvet. Yay. 
Allt som allt klarade vi oss bra och tack vare att mitt humör numera klarar även såna saker så blev ingen varken upprörd eller arg. 
Borde jobba lite, rätta "Röda boken" åt tre elever. De hävdar ibland att de är färdiga, men det betyder att de gjort allt som de kunde, inte ALLT. Skillnaden är svår att förklara för dem, men vi gör de uppgifterna tillsammans sen. Läsförståelsen är en brist, en stor brist, men det är svårt att hitta bra texter till dem. Antar att jag får göra dem själv. Ja ja, bra att göra på jobbet på planeringstid så folk ser att man gör nåt. Jag gör ju skitmycket här hemma också, söker grejer, printar och skriver själv och sånt. Hur som så borde jag rätta grejer idag. 
Ikväll blir det hockey på TV, sen skidor, "Without a trace", "Band of brothers" och "Big love". Hello, my name is Jenny and I'm a TV-aholic. 
- Humör:
- Musik/bok: Jan Mårtenson fortfarande
- TV/Film: Friidrott, NCIS
- Väder: Lagom moddigt, men mest uppehåll
Knölarna poppar upp som äckliga svampar ur jorden, det finns nästan för många för att räkna nu. Det är såna som jag inte kände igår, men som man nu känner klart. Jag har väldigt lite förhoppning att behandlingen ska funka, jag lutar åt att röntga lungor och ultraljuda något organ och se om det spridit sig redan - har det det så är det ingen idé att behandla henne utan bara ta den tid vi får tillsammans. Medicineringen påbörjas imorgon, så hoppas man att det funkar men det tror jag som sagt inte att det kommer att göra. Måste hon ha en sån ovanlig sjukdom och måste den komma så himla fort? Vi har inte alls haft tillräcklig tid tillsammans. Inte på långa vägar.
Vi tog hälften av stygnen idag, det främre såret på magen och dem efter knölarna på rygg och ljumske. Det är lite öppet fram på magen fortfarande men vet säger att det läker själv inifrån. Hoppas hon har rätt. 
Vi har ny tid till stygntagning på det bakre såret om en vecka, det rinner fortfarande sårvätska därur men det blir nog bättre snart, det är ingen infektion. Nu vill jag att det ska läka fort så vi kan komma ut i skogen och leka, så länge vi nu kan göra det. 
Vi har återbesökstid för histiocytosen om ca 4 veckor, 28:e februari.
Jag har börjat jobba, fick jättebra schema faktiskt; Måndag 12.40-15.00, tisdag 08.30-12.00, onsdag 08.30-10.40 (planeringstid efter), torsdag 08.30-12.00 och fredag 08.30-10.40 (planeringstid efter). Jag får lägga planeringstiden som jag vill, och var jag vill - alltså kan jag jobba hemma också, det har de ju redan sett att jag gör med alla papper jag släpar dit. Eleverna har till slut fått pärmar också, med register så de kan behålla sina stenciler. Det ska ju bli prov också senare liksom, då kan man inte slänga allt hur som helst.
Det blir prov på klockan, siffror och veckodagarna först, men jag har upptäckt att de inte har ordentligt hum om saker och ting - exempelvis kan de "papegoja" veckans dagar, men om man frågar vilken som är den tredje dagen i veckan så vet de inte. För övrigt är "tredje" och dess sammanhang med siffran "tre/3" också någonting som är svävande så nu blir det hård sifferträning - inte minst för att de också har matte med en svensk lärare. Det får bli ordträning som plus, minus, delat med, gånger osv. Bla bla bla, skitintressant eller hur? Argh, jag är egentligen på skitdåligt humör, borde skriva en lapp till eleverna angående läxor, ha med penna/sudd till lektionerna, prov osv.
Skit. Helvetes jävla skit. Faktiskt.
- Humör: Orolig men lättad också
- TV/Film: "L&O:Criminal Intent"
- Väder: Snöstorm
Nu har vi fått besked, både bra och dåligt:
Juvertumörerna var helt godartade cystor! 
Ryggknölarna är en, i allmänhet, ovanlig sjukdom som heter "reaktiv histiocytos". 
Den är vanlig bland bl.a berner sennen däremot. Den finns i flera olika varianter och KAN sprida sig till olika organ men de kan också bara sitta i huden och är då behandlingsbart med cyklosporin och/eller kortison. Det blir hur som helst en livslång behandling oavsett hur långt det livet nu blir. Jag gjorde en tråd om det i hälsoforat, orkar inte länka. I den finns en länk till en artikel om sjukdomarna hos berner sennen.
Jag är visst en hönsmamma också för första gången i mitt liv, jag tvingade Totta och Rob att skjutsa oss till vet igen för jag känner mig verkligen inte bekväm med mängden sårvätska som kommer ur den bakre sårhålan. Vet insisterar på att det inte är någon fara och att jag bara ska trycka ut den vätska (och luft som samlats inuti) med jämna mellanrum. Nu har i alla fall ny tratt och badring införskaffats, så jag kan gå och klippa mig imorgon med tryggt samvete - yeah right, men jag MÅSTE kunna röra mig ute också.
Nu är det alltså bara att bita ihop fram till tisdag då vi ska ta de stygn som läkt bra, så länge sårvätskan inte börjar bli gul och/eller luktar illa. Men jag glömde att 1) byta tiden för stygntagningen till en där det inte är rusningstrafik, och 2) fråga om jag ska få en ny kur antibiotika eftersom sårhålan inte läkt igen än och om luft kommer in, kan ju andra saker komma in också. Så det blir till att ringa imorgon igen, de kommer att bli galna. 
Om det finns någon som vet något om sjukdomen reaktiv histiocytos så får ni jättegärna slänga iväg en rad till mig, det finns lite skrivet om sjukdomarna så allt är värdefullt. Jag hoppas att det är den milda formen som heter kutan histiocytos som håller sig i huden, det finns systemisk också och den sprider sig till organen i kroppen. DET är naturligtvis inte bra. Man vet inte vilken typ det är, det går inte att säga om den inte sprider sig. Man kollar det genom att röntga lungorna eller ultraljuda ditten och datten, typ mjälten, men inte ens då är det säkert att det går att se så om hunden mår bra brukar man inte göra det. Det kan hända att jag väljer att röntga lungorna bara för att när allt är läkt.
Man behandlar sjukdomen med cyklosporin och Fungoral alternativt kortisonpreparat och behandlingen är livslång. Det handlar bara om hur långt det livet blir, det kan låta krasst men så är det. Knölarna ska tillbakabildas med medicinering men kommer att komma tillbaka och därför försöker man hitta en lagom och lägsta möjliga kortisondos.
Ju mer jag tänker på sjukdomen ju mer orolig blir jag, men man ska inte måla fan på väggen. Det ÄR ju trots allt en sjukdom som KAN sprida sig, men den kan ju också svara bra på behandling. Tricket är att man inte kan börja behandling med kortison just nu eftersom det försvårar läkningen av såren betydligt, och jag har redan hittat tre knölar till. Men det kan inte hjälpas, de måste få vara kvar där tills såren är helt läkta så behandling kan påbörjas.
Badring och tratt är inhandlade, hon ska få ha på sig bådadera när jag går och klipper mig imorgon.
Jag börjar jobba på måndag! 15 timmar per vecka är det tänkt, FK har gett muntligt ok och skolan går med på det också. Därför måste jag ju ändra vet-tiden på tisdag till en som passar bättre med jobbet i åtanke, även om det inte är spikat precis när jag ska jobba, alltså om jag ska jobba varje dag eller några dagar per vecka etc.
Jag ser i varje fall nästan fram mot att börja, det är bara hela strukturen som är svår för mig efter en sån lång tid utan.
Jag fick också reda på av FK att jag kan få förlängd sjukersättning i upp till 18 månader, då på deltid om jag fixar att jobba som jag planerar. Det var goda nyheter! Tantaluran på FK ska också ringa min BA och ordna ett möte så vi får prata om tiden efter att min ordinarie sjukersättning gått ut. Min psykiater är ju inne på att förlänga också, eller till och med gå för permanent förtidspension (eller vad det nu heter numera) på deltid. Det är himla bra av henne, hon har insett att jag inte kan jobba heltid. Jag mår ju som jag gör nu, sömnen är fortfarande ett problem om än mindre men upp- och nerperioderna kommer alltid att finnas där också. Jag är bipo liksom, det går inte över.
Nu slötittar jag på TV lite, sen blir det ut i snöstormen en liten stund igen.
- Humör: Ångest, tratt-ångest kan man väl säga
- Musik/bok: "Gypsies, Tramps And Thieves" av Cher
- TV/Film: NCIS*2, L&O
- Väder: Kallt och i morgon ska det bli storm... skit.
Nu blir det både tratt och badring på hunden, pappa åker och handlar dem imorgon. Tratten jag fick hos vetten är för liten, det kollade jag i dag så det var inte mitt fel att hon fick upp stygnet. Alltså behöver vi en storlek större på tratten. Att använda båda delarna fick jag tips om på AoH, tack Bonita! Så får det bli när hon måste vara ensam, nu har hon sitt magskydd på sig och det blir hon lugn med men utan varken tratt eller skydd så vill hon bra gärna dit och slicka. Jag vill ju inte att hon ska ha magskyddet hela tiden eftersom det bakre såret fortfarande läcker lite sårvätska och det behöver luft och torrhet, men jag skulle bra gärna vilja. Om några dagar kanske.
Nu har jag ångest för att det är sovdags snart, för att jag vet att även med tratt kan hon komma åt såret.
Skolan vill att jag börjar på måndag, det vill inte jag pga Uzie men å andra sidan kommer "reststygnen" att behöva sitta längre än tisdag och jag kan verkligen inte tacka nej till den första vettiga grejen att sätta på mitt CV på kanske 5 år. Dessutom gillar jag ju faktiskt ungarna även om skolan är en smula kaotisk. Jag fick faktiskt tag på FK i dag, tantaluran ska ringa tillbaka till mig imorgon. Hon har dock ingen aning om vad hon sysslar med, för hon vet nämligen inte hur man gör när man vill minska sin sjukersättning i omfattning. Jag vill f*n ha det på papper att om det blir fel ska inte jag råka illa ut, det är ju inte mitt fel att de har handläggare för personer med sjukersättning och som inte kan sitt jobb. 
Jag kommer nog att börja även om de inte fixar det, de får reda upp sitt eget bajs i så fall.
Det är min pappas födelsedag i dag, han fyller 62. Han fick en mixad CD som han beställt, och en Elvis-box från mig och syster. Dessutom middag, pepparrotskött som han också beställt. Allt blev lyckat och han är glad.
Nämnde jag att jag har ångest? Skit också, vill inte sova.
- Humör: Lite ledsen och känner mig dum också
- Musik/bok: Fleetwood Mac
- TV/Film: Hockey, David Letterman
- Väder: Kallt tycker jag, Berit säger att det ska bli storm på onsdag!
Dumma hund, eller dumma matte. Hon lyckades göra sig av med ett stygn i dag, på något sätt och vid någon tidpunkt. Hon hade tratt när jag var i Farsta och handlade födelsedagspresent till pappa, men jag har ju klippt bort en bit på ovansidan på den för öronens skull och tydligen klippte jag bort för mycket. Det borde vara så, så nu är tratten lappad med kartong och packtejp. Vetten bjöd på omsömnaden eftersom det KAN vara så att stygnet bara gick upp och försvann, det var ingenting som sprack eller så. Sårhålan är så lång/stor att det var knepigt att bara få ihop det från början sa hon, så de valde att tro att det var lite sådär sytt från början. Det enda jag behövde betala var en bakterieodling för säkerhets skull och det tar jag, eller snarare Agria tar det när jag skickat in kvittot. Det är ju trist bara att de har en handläggningstid på tre veckor när man kommer att bli pank innan dess. Ja ja, den dagen den sorgen - en god vän har erbjudit mig att låna pengar om jag blir pank innan Agria har jobbat färdigt och det är otroligt rart. Jag väntar ju på medicinpengar också från dem men kvittot skickades bara in i fredags så det lär ta sin tid.
TOTTA OCH ROBERT ÄR BÄST!! De ställde upp i dag också med skjuts, jag bjöd dem på fika men det täcker inte alls det jobb de lagt ner på oss. Tusen tack, underbara människor! 
Nu är hon lite trött och har nog lite ont också hunden, för hon ville alls inte kissa på kvällssvängen så nu måste jag gå IGEN om en stund. Dumma hund.
Försäkringskassan ringde till slut tillbaka... just som jag skulle kliva in i Tottas och Robs bil och åka till vetten i dag. Jag ringde för femtielfte gången och skrek i morse, eftersom jag ju har erbjudandet från skolan men det inte ligger kvar för evigt men jag inte får börja förrän FK sagt ja!! Då ringer de naturligtvis tillbaka just när jag inte kan prata. Jag ska ringa imorgon igen, jag hade visst fått en ny handläggare jag aldrig pratat med eller ens hört namnet på. Härliga FK, när man vill jobba går de inte att få tag på, när man inte kan jobba jagar de en med eldgaffel. 
Nu undrar jag om hunden kan sova med tratten på och om JAG kan sova om hon har tratten på. Suck.
- Humör: Nöjd, lat, trött
- Musik/bok: "Stand Back" med Stevie Nicks i mitt huvud, "Dödssynden" av Jan Mårtenson i pappersform
- TV/Film: Sport, "Lonesome Dove" och "Law & Order"
- Väder: Ganska vackert faktiskt, grämer mig att jag inte kan gå på långprommis
Det finns för mig inte så många saker som är mysigare på en vinterhelg än att titta på Vinterstudion med André Pops som programledare och duktiga kommentatorer till varje gren. Det är lugnt och fint, man kan dricka té och slappa. Det är klart att hundpromenaderna är härliga, men just nu kan jag ju inte ta dem så då är slappande framför Vinterstudion det klara alternativet. Just nu är det storslalom för damer, sen blir det nog faktiskt en liten tupplur för jag gäspar käken ur led. Herrarna får köra sitt andra slalomåk i TV4 Sport utan mig, för det är bandymatch från VM senare.
OS. OS OS OS. Olympiska spelen, de går i Vancouver i Kanada i år för dem som lever i en bubbla. Jag kan inte förklara hur mycket sportfåne jag är, för dem som hängde med i min OS-tråd från Beijing 2008 på AoH kanske det är lättare att förstå. Hur som, jag kan inte vänta tills det börjar. Hockey, längdskidor, alpin skidåkning av alla sorter. Äh, ALLT går att titta på och SVT visar ALLT skryter de med. Jag gissar att SVT Play kommer att gå varm hemma hos mig de veckorna. Börja NU då!!! 
Uzie mår bra, men om vi går vår lilla promenad i skogen så springer hon iväg och kör sitt "vi går nog längre om jag inte kissar och bajsar". Springer, då menare jag travar iväg för fort, men då blir det koppel igen och då kommer hon på att matte ju skiter i om hon inte gjort det, det blir koppel i alla fall. När jag gjort det en stund kan jag släppa henne igen och då går hon direkt och gör det hon ska. Det är ju bra åtminstone.
Antingen har hon börjat löpa eller också läcker det bakåt numera, jag har inte sett några tecken på att löpet skulle vara på gång men jag ska ringa och fråga på måndag, om det påverkar någonting. Det är faktiskt svårt att se varifrån det kommer, jag har tvättat men det kan ju vara från såret bak för de har ju tagit båda de bakre juvren och Uzies sitter bra långt bak. Jag får återkomma i frågan.
Främre såret läker inte så snyggt, sårkanterna har glidit. Vet säger att det försvinner så småningom, men hon ska ju inte direkt vara med i nån skönhetstävling så det är väl skitsamma även om en bättre läkning är önskvärd. Fast det måste väl ligga hos operatören också, eller?
I kväll kollar jag på "Den långa färden" eller "Lonesome Dove" som den heter egentligen, den går i TV Guld och det är duktigt erfarna skådespelare - Tommy Lee Jones, Robert Duvall, Diane Lane och Danny Glover bland andra. För den hästintresserade rider Tommy Lee Jones samma häst hela serien igenom (alltså även utanför filmen så att säga), nämligen hans egen. Det är ett sto som är fantastiskt duktigt. Det är en westernserie som är gudomligt bra, jag har nog sett den fem gånger. Rekommenderas!
Nu sussar hundelunden bredvid mig och gnisslar lite tänder verkar det som, hon "darrar" i alla fall med käken sådär ni vet. Gullesnuttan! 
- Humör: Försiktigt positiv
- TV/Film: "A-team", "Band of brothers" och "Big love"
- Väder: Kallt i morse, bättre på dagen
Det har redan gått tre dagar men ändå känns det som en evighet, på något sätt känns det som om tiden både går snabbt och långsamt. Det går inte att förklara men så är det i alla fall. Allt går bra, det droppar fortfarande sårvätska men det är inte blod, även om det är lite mörkare. Jag trycker försiktigt ibland för att se att det kommer ut och inte samlas därinne, jag vill ju att vi ska slippa åka in och sätta drän. Hon är fortfarande pigg och rastlös, jag fick ju tips av Helene att lägga lite godisspår ute och det är en bra idé men hon bör vara kopplad och då vill hon inte spåra, kanske med spårlina på dock för selen går ju inte nu. Vi gick en liiiite längre koppelpromenad i dag och hon kan faktiskt kissa i koppel nu, markeringskissa alltså för "riktig" kissning kräver tydligen mer privata omständigheter. Hon verkar dock ha förstått att vi inte gåt promenader nu, med all säkerhet inte varför för hon verkar ju inte ha ont och är sålunda inte påverkad. Hon uthärdar, lilla gumman. 
Maten drygas ut med råriven morot och hon får sysselsätta sig med tuggisar och kärlek. Hon vill bra gärna smita in i sovrummet och slicka lite men se den gubben går inte, matte går inte på det.
På AoH rasar just nu en debatt (igen) om Cesar Millan, och jag önskar att jag iddes göra som Evelina och skriva ner lite tankar om hundträning för CM är så långt från träning man kommer. Träning bygger på att få hunden att GÖRA något, inte få den att INTE göra något. Man får det på kuppen om man tränar bort ett oönskat beteende, men man ska inte ha det "intet" i tanken - man ska fråga vad man vill få hunden att göra, inte vad den inte ska göra. Det är så enkelt så enkelt, men det verkar vara så svårt för folk att förstå - att bestraffa ett beteende istället för att belöna ett annat.
Så, nu skrev jag visst nåt ändå.
Nu måste jag titta på "Band of brothers", en helt sanslöst bra serie om en grupp soldater under invasionen av Frankrike under WWII.
- Humör: Lättad men nervös ändå liksom
- TV/Film: Hockey, "CSI:Miami" och "Fringe"
- Väder: Ganska grått och tråkigt, typ nån minusgrad
Jag saxar från AoH igen, jag lovar att skriva originalposter snart igen.
"Natten gick jättebra, hon låg och sov så fint. Vi har bandage på fortfarande för det läcker friskt med sårvätska, de har förlossningsbindor som kompress så de tar upp vätskan bra. Imorgon åker bandagen av hur som helst, det måste luftas ju. Vi var på återbesök i morse och hon var jätteduktig, men fler kamrater med bil efterlyses 
- 600:- i taxi tur och retur... 
Nej då, pappa bjöd så det var absolut ingen fara för MIN plånbok. 
Jag fick med mig fler bindor och de la om bandagen, det första jag fick göra när jag kom hem var att lägga om dem och nu sitter de. Borde jag bli professionell bandagerare kanske?
Ute vill hon rulla sig och busa det lilla puckot, och tycker jag är tråkig när jag säger nej. 
Hon gör det hon ska ute när hon behöver, fast tror nog i sin enfald att vi ska vara ute längre om hon INTE gör det. 
Allt går bra men dagarna kommer att gå så fruktansvärt långsamt. 
"
Ja, där är det. Nu har jag tagit av bandaget bak för det satt hårt, och det droppar sårvätska konstant. Det har faktiskt bara gått ett dygn sen op, det är ju ingenting ju. Det får bli kladdigt hemma, värre än så är det ju inte och hon ska mest ligga still ändå. Det ligger extra handdukar, lakan och filtar på allt där hon ska ligga, förhoppningsvis slutar det rinna snart men det ska ju ändå inte samlas innanför för då måste de sätta drän. Jag kanske försöker bandagera om till kvällspromenaden så magskyddet inte blir så geggigt redan nu, så att säga för det blir det nog ändå med tiden.
Ja, nu tittar jag på hockey men det är görsvårt att koncentrera sig på nåt annat än hunden, när ett öga MÅSTE vara riktat åt hennes håll för hon är utan tratt.
Ciao!
- Humör: Lättad, men tycker synd om lilltjejen
- TV/Film: Eh, minns inte
- Väder: Finns det väder när man inte bryr sig?
Saxat från AoH:
"Whew, nu är vi hemma. Smurfelina har ont och är rastlös men jättetrött, hon envisas med att ligga i soffan så jag måste hjälpa henne upp och ner.
Jag lämnade henne redan kl. 8 i morse men hon sövdes inte förrän kl. 14, det stör mig enormt. 
Visst kan det komma in akutfall och så, men jag hade faktiskt bokat tid för op och dessutom den första tiden på morgonen för att det skulle gå smidigt. Hur som, de sa att jag ändå skulle kunna hämta henne kl. 17 som de sagt, men kl. 16 när jag var hemma hos Totta och Rob så ringde de och ändrade till 19.00. Tiden sniglade sig fram men Totta lagade god middag och vi pladdrade en massa, så till slut blev det dags ändå. Hon blev såklart löjligt glad att se mig, vi åkte förbi Apoteket på hemvägen och Totta var snäll och sprang in så jag slapp. Rimadyl och penicillin uthämtat, så kom vi hem. Jag gick en kiss-sväng på en gång men icke tänkte hon kissa med koppel på precis som jag misstänkte, så jag var helt enkelt tvungen att släppa henne en liten stund. Hon sprang genast och kissade och så kopplet på.
Väl hemma fick hon faktiskt lite lite mat trots förmaning om motsatsen, hon mår bara finfint ändå - det är ju ändå Uzie vi talar om.
En liten fråga till er visa kamrater - om jag märker att hon klart har ont, kan jag ge en extra Rimadyl trots att det hon fick hos vet "ska" räcka till imorgon? Jag tänkte till natten när vi ska sova.
Uzie skickar stora tack-kramar och det gör jag också, till alla som undrar och bryr sig!"
Det var onsdagen det.
Jag drar det i korthet angående operationERna; Efter nytt samtal till Agria i måndags med starka argument samt hot om Skadeprövningsnämnden, Försäkringsnämnden samt ARN, så ändrade de sig helt och hållet, om man slår upp ordet "kovändning" i en ordbok så står nog Agria som en synonym tror jag. De gick helt plötsligt med på att inte bara täcka knölarna på sidan utan också juverknölarna!!! 
Så jag gick från förtvivlan till hopp på en sekund, och i skrivande stund ligger hon antingen på operationsbordet eller så har hon kommit ut. De tar alla 4 juver i dag och så får vi se vad det är i knölarna på sidan av ryggen och i ljumsken, veterinären tänkte att det nog kunde vara talgknölar men de skulle testa dem på plats. Hon frågade om jag ville ta bort dem även om det är talg och det vill jag ju, nu när Agria ändå ställer upp på det. De bör ju bort hur som helst och speciellt när de växer till så fort.
NERVÖS!! Jag ska hämta henne kl. 17 eller om de ringer tidigare, snälla Totta och Rob skjutsar så vi slipper taxi eller framför allt T-bana. Urk för det.
Jag har räknat löst på en op för 21 000, plus självrisk, PAD 1800:- (högt räknat tror jag), 300:- medicin och "badring" (ingen aning, medicin täcks upp till 600:- tror jag). Därtill kommer ett magskydd för 175:- och eventuellt bandage och sånt på Apoteket. Det blir ca 5000:- med den rörliga självrisken, jag hoppas att det är ok räknat. Det är ju svindlande summor utan försäkring.
Jag är fruktansvärt lycklig, men orolig för vad det kan vara i juverknölarna och för hur Uzie ska må efteråt. Jag är inte orolig för själva operationen däremot, hon är i så goda händer. Operatören var Ollies vet åren 1997-2002 då han gick bort, och därefter har vi en annan men onsdagar opererar den här veterinären och kombinationen vill jag absolut ha. Jag litar helt och hållet på dem.
Det var tomt och konstigt att komma hem till en tom lägenhet med bara katter, jag minns inte när hon INTE var hemma när jag kom hem sist. Lilla Smurfelina! 
SAKNAR!
I söndags kväll blev Uzie attackerad av en hund här i kvarteret, en pitbullblandras. En tik som lystrar till "Nikki", eller som i varje fall heter det - den kommer inte på inkallning och den var lös. Det är en beige (heter säkert nåt annat snyggt när det gäller färger) tik, lite mörkare uppåt ryggen och har lite mörk mask också. Den är smärt och högställd. Det är en unghund. Ägaren är en kille i 18-20-årsåldern, av typen man fördomsfullt tror ska ha en hund av den sorten. Hans äldre bror har ett kullsyskon till hunden, en hanhund som också är aggressiv. Här är fördomen sann. Han är också helt störd, hotade med att döda mig och min "hundfitta", släppa hunden "nästa gång". Uzie klarade sig tack vare sin päls och sitt vintertäcke undan med blåmärken på vänster sida av halsen, den andra hunden fick ett sår ovanför ena ögat, det var tråkigt men jag skiter faktiskt i det egentligen, det kanske får arslet att hålla sin hund kopplad i framtiden. Kanske. Det smällde inte förrän han till slut kom fram för att ta hunden, jag hade försökt locka bort Uzie för att om möjligt få situationen att bli lite mer avspänd men den andra hunden blockerade henne så att hon inte kunde komma. Jag bad honom upprepade gånger att ta sin hund, jag VISSTE ju att det skulle smälla för det gör det i såna situationer, just när ägaren kommer för att ta den provocerande hunden. Det gjorde det också, smällde alltså, och det tog ett tag innan vi lyckades sära dem. Han drog och slet i sin hund som satt fast i Uzies hals, jag skrek åt honom att sluta dra men det var ingen hemma. Jag vet inte hur han fick den att släppa men FAN vad otäckt det hela var, det klart värsta jag varit med om.
Det första han skrek var "båda var lösa, båda var lösa", vilket avsöjade att han kan lagen och övertygade mig om att det inte var första gången detta hände. Jag ville byta telefonnummer men han fick tokspel, skrek att min hund inte var skadad men det var hans, jag svarade att min hund kunde vara skadad och exempelvis ha inre blödningar eller trasigt blodkärl i halsen och då blir det dyrare för honom än min räkning för hans hunds ögonbryn (tror inte att det tog i själva ögat, hoppas inte det). Det var då han fick tokspel, skrek allt möjligt. Jag sa bara lugnt att jag vet var han bor, då svarade han att han vet var jag bor också. "Bra", sa jag. Då skrek han "ska vi låta det vara eller?" tre gånger, han skrek det mesta två eller tre gånger i snabb följd. "Ja, jag går hem nu", sade jag.
Nu är jag skiträdd att möta honom och hunden igen, jag har sett den ett antal gånger förut men då har den varit kopplad. En unghund ska inte vara som den är, jag undrar om han låtit den slåss och trodde att den var oslagbar. Think again asshole, din hund kan också bli skadad för att du är ett arsel.
Hur som, jag går runt med en pepparburk i fickan och är noga med att koppla Uzie här omkring nu. Det jag är räddast för är nu när hon är nyopererad, det kan gå så fruktansvärt illa.
Jag var omåttligt stolt över Uzie när det hände, dels för att hon kunde fösvara sig men framför allt för att hon var så fruktansvärt stabil och tålmodig när hunden muckade gräl, den gick runt henne med hakan på hennes manke, hon gjorde ingenting. Inte morrade, inte någonting. Hon bara stod där. Älskade lilla hund, så signalsäker att hon utan tvekan visste att om hon visade minsta lilla så skulle de bli attack.
Hon är bäst i hela världen, min lilla hund. Jag älskar henne gränslöst. Önska oss lycka till!
Bravenet Blog 
Blog Community
Get a Free Blog
Manage your Blog
Never!!! Eller alltså, om han säger hundra Ave Maria, späker sig själv i ett halvår och bär cilice resten av livet samtidigt som han ångrar sig djupt, så... kanske. 
Talk Wednesday evening? 
Fast vi får väl ockupera chatten när jag blir "legitim" igen. 
bravenet.com