- Humör:
- Musik/bok: Radio på promenad
- TV/Film: Ingen aning faktiskt, kanske är det "House" ikväll men annars Buffy ju
- Väder: Fint idag igen men lite blåsigt
I natt... sov jag inte alls, jag lyckades somna först vid 06.30-tiden eller så och då endast m h a sömnmedel, vilket ju är katastrof när det är den tiden på dygnet men jag orkade helt enkelt inte mer. Jag hade ju självklart rastat Uzie och gett henne frukost så jag kunde sova med gott samvete, men inte ens med sömnmedel och så utmattad sov jag mer än 6 timmar och då var sista timmen orolig. 
Sen bar det av på långpromenad, fint väder men blåsigt så det blir kallt ändå. Senare i veckan skulle det visst bli fler plusgrader och även nattetid, snälla låt det gå fort. 
Cam, min fd pojkvän som bor i Kanada på en plats där det normalt sett är betydligt värre vintrar än här, berättade i går att de har +17. + fucking 17! 
Helt stört och jag vill ha det NU! Jag orkar inte mer is och snö, man har ju inget jävla val men jag håller seriöst på att bli galen... galnare. 
Dagens karta
I morgon MÅSTE jag ringa Vårdcentralen och få en sk "sammadagstid", jag behöver mer Tradolan som jag tar mot RLS. Det är ju en beroendebenägen medicin så jag förstår om de är försiktiga, men jag har ätit den i flera år nu men alltid varit försiktig eftersom jag vet att jag har en beroendepersonlighet. Enligt receptet får jag ta tre tabletter om dagen men jag behöver ju aldrig ta förrän på kvällen eftersom min RLS aldrig kommer dagtid, och jag tar ALDRIG mer än en om det inte blir riktigt illa. Hur som, min husläkare har slutat så jag får byta och nu vill hon träffa mig eftersom det var längesen jag var på besök. Jag måste säga att jag är nervös för om hon säger nej till medicinen så blir jag galen när jag får min första episod, de kommer med jämna (eller ojämna) mellanrum så jag VET ju att de kommer. Det här kan iofs vara ett bra tillfälle att prata med en läkare om parkinson-mediciner som också kan hjälpa, men eftersom jag oftast "bara" har väldigt ont i benen så undrar jag om det kan hjälpa just mig. Så här känns RLS för mig:
- VARJE kväll så blir benen väldigt varma och känns svullna fast de inte är det. Fötterna kan vara iskalla men benen är varma. Jag blir också rastlös i benen och kan inte hålla dem stilla.
- Oftast gör det också ont i benen, lite grann men ganska ofta blir det en stor smärta då det känns ungefär som att ha bultande feberhuvudvärk fast i benen, det pulserar och känns ännu mer som om benen borde vara svullna men icke.
- Ibland får jag också "riktiga" episoder då rastlösheten inte håller sig i benen utan kryper upp längs ryggraden och upp i nacken. DET är det värsta för jag vill bara krypa ur skinnet, jag sitter som en parkinsonpatient och rör på huvudet, armarna och benen hela tiden men jag kan ändå inte sitta still. Det är fruktansvärt obehagligt.
- Det har inget att göra med om jag rört mig mycket under dagen eller inte, man kunde ju annars tänka sig att man skulle vara trött i benen och/eller kroppen och då blir benen svullna men det har inget med det att göra, kroppen "borde" bli trött och kanske därmed lugn om jag motionerar ordentligt men icke så heller.
- Vissa menar att det har att göra med vad man äter men det kan jag inte heller märka, jag skriver visserligen inte upp det så det kanske jag borde göra. Men jag tycker att jag äter en relativt jämn kost utan konstiga inslag, fast jag kan ju absolut ha fel. Bra idé att skriva ner, det ska jag nog göra - ett litet exceldokument bara.
Det var väl det, nu vilar hunden så skönt bredvid mig i soffan och katten sover med framdelen på mig där jag sitter med duntäcke efter den något kylslagna promenaden.
- Humör:
- TV/Film: "Cold case", "L&O:SVU", "Sons of Anarchy", "L&O" och "M.A.S.H"
- Väder: Fint fortfarande men det smälter så långsamt.
Jag ogillar starkt att vara rädd, och jag är det inte ofta. Men sen Uzie blev attackerad så ÄR jag rädd, för hennes skull. Huvudet går som en polislyse på mig när jag kollar mig om efter misstänkta människor eller lösa hundar och jag har hjärtat i halsen kvällstid när man inte ser så bra. Förra fredagen sprang en hund av pitbulltyp (alltså troligen ännu en blandras) fram mot oss men jag skrek och stampade i marken och den for åt ett annat håll, skiträdd blev den men det skiter jag fullkomligt i. Så ikväll på vår sista kissrunda såg jag två killar på vägen ovanför oss, och så hörde jag att en av dem visslade på en hund som tydligen inte ville komma. Jag blev så rädd! 
Vi nästan sprang åt andra hållet men Uzie märkte inte något, när hon märker att jag spänner mig så har hon börjat vakta lite. Skit också! Hur som helst kom vi undan utan att ens se den andra hunden men jag har ingen lust att gå runt och vara rädd, tyvärr har jag ju inget val. Inget, absolut INGET jag gör eller kan göra försäkrar mig och Uzie mot att det som hände den 17 januari ska hända igen, jag försöker intala mig att det var EN gång på 20 hundägarår men det går inte bättre för det. 
Skit också.
Lite bilder och en karta från dagens promenad, bilderna blir himla ljusa när det är soligt ute och min mobilkamera är ju inte direkt bra. Dessutom lyckas hon ju alltid ha en pinne i munnen när jag ska fota, det verkar som hon är pinntokig men det är hon inte, jag lovar.
kartan
Pappa kom över på middag i dag, det var trevligt. Med våra mått mätt var det länge sen vi sågs, säkert tre veckor sen. Vi åt pastasås med kassler, grädde, lök, vitlök och chilisås. 
Pappa fick vad jag antar var en försenad födelsedagspresent, en jättefin fotobok med Tyra och Mio från Tyras födelse till Mio nu. Superfin är den och jag blev avundsjuk. Pappa blev jätteglad också.
Middagen i fredags var jättetrevlig, vi åt mongolian barbeque och jag var fortfarande mätt i lördags. 
Kanongott. Om två veckor åker jag och Uzie till Uppsala och äter oxfilé, Uzie ska visst bli bortskämd har jag hört. 
Japp, jag kan inte sova, inte än. De ska ringa från jobbet imorgon så jag borde gå upp ganska tidigt, jag vill inte ligga och sova när elevernas nya lärare vill fråga om hur jag arbetat. Ja ja, jag brukar vara ganska bra på att vakna fort om hon inte ringer på eftermiddagen vill säga.
Godnatt hoppas jag!
- Humör:
- TV/Film: Sport, "Big Love", "Boston Legal"
- Väder: Fint i dag igen :)
Jaha, då har man inte sovit ordentligt på tre nätter. 
Det suger fett och nu är jag TRÖTT, hypomani coming right up tror jag för i morse kunde jag inte somna om trots att jag var så trött och bara sovit 3,5 timmar totalt. Jag var tvungen att ringa Vårdcentralen kl. 07.30 i morse och sen ut med hunden, efter det var det tänkt att jag skulle sova lite till. Japp... näpp. 
Nu måste jag ändå iväg och äta middag fast jag är så trött att jag vill gråta. Jag kan verkligen inte ställa in för jag har bangat så många gånger nu, men jag är inte i form för att vara social. Hoppas det går bra ändå, jag kanske mår bättre när jag piffat mig lite.
Dagens trötthet gör att jag inte orkar med någon riktig långpromenad i dag, 45 minuter som längst får räcka. Jag har faktiskt inte dåligt samvete eftersom vi gått såpass långt varje dag tidigare i veckan, hon klarar sig gott i dag. Jag rastar innan jag åker in till stan också och sen får hon ligga hemma en stund.
Jag har tvättat hennes mjukdjur nu, det var på tiden för de var bra äckliga. 
Inkubationstiden för kennelhostan är 4-10 dagar så på måndag är vi utom fara, smittorisken är störst när hunden hostar och det hade ju inte Stubina börjat med när hundarna umgicks. Uzie visar inga tecken på att må dåligt så jag tror att vi är in the clear, men ändå.
Usch, nu måste jag hoppa in i duschen. 
- Humör:
- Musik/bok: Robyn men just nu klubbelectroremix på "Stand Back" (Stevie Nicks)
- TV/Film: Hockey, Criminal Minds
- Väder: Fint idag igen men lite blåsigt
Att parafrasera är roligt. Fattar ni inte referensen så är ni dumma.
Jag kan alltså inte sova tidig natt just nu. De två senaste nätterna har jag inte lyckats somna förrän runt 4-tiden och det suger, trots ordentlig nedvarvning och sedvanliga sömnmedel som normalt får mig att åtminstone kunna somna om än inte få någon bestående sömn. Så jag somnar då och vaknar som vanligt en gång varannan timme (minst ) men det blir ju alls inte tillräcklig sömn. Jag har en övernattning utomsocknes planerad för morgondagen men jag kommer inte att orka, jag är urlakad känns det som. Visst kan jag ta mina nödvändiga tupplurer men det räcker ju inte. Skit också. Socialt umgänge är bra men middag eller fika här i stan känns som det räcker bra, hoppas sällskapet håller med.
Om sömnlösheten fortsätter kommer det att trigga en hypomanisk episod. Fan.
Förresten Kicki - "bipo" räcker bra, så slipper man säga "bipolär sjukdom" eller "bipolära syndrom".
Uzie mår bra, det var lite bättre fart på henne idag. Det är Medrol-dag, men hon verkar inte längre bli så överdrivet törstig och det känns bra så man slipper känna att man måste springa ut hela tiden. Inga knölar synes heller på horisonten.
Dagens karta
Gårdagens "Vi kallar oss artister" var till slut nåt man bryr sig om - ROBYN!!! Ny skiva på väg och just nu "Who's That Girl" i min iTunes. Så jävla bra! Minns den här låten från spelningen i LA de visade i SVT, äh jag minns alltihop. Snälla Robyn, släpp audion från den eller en DVD. Bra musik får mig på bra humör så jag är heeeeeelt ok.
Näst sista omgången i Elitserien ikväll, mycket står på spel. Heja Djurgår'n! 
Jag tänker en del på mamma men mindre än jag trodde, jag har mina åsikter och de står jag för. 
- Humör:
- Musik/bok: "Perdido Street Station" av China Miéville och MJ-musik. Ibland glömmer jag att han är död
- TV/Film: "True blood", "L&O: Criminal Intent"
- Väder: Fint!
Jaha, så har jag haft PRATET med mamma. Det har varit på väg ett tag men nu var det dags. Jag kände det mer och mer när jag var där i förra vecken, jag pallar inte att höra henne hosta lungorna ur sig samtidigt som hon röker. Vill hon verka aktivt för att fortsätta ta livet av sig får hon göra det utan mig. Hon passade i dag också på att erkänna att hon aldrig slutade röka utan ljög hela tiden. Det går inte att förlåta. inte för mig.
Snabb recap för de som inte vet eller minns - min mamma har KOL, ganska långt framskriden. Hon behöver inhalera, ta mediciner etc men fortsätter ändå röka. 
Nu ligger hon på sjukhus igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, hon kan knappt andas men röker ändå. Hur som helst; I dag så kunde jag inte hålla inne med det längre, jag sade till henne redan till hennes födelsedag i september att om hon fortsätter röka så kommer jag att ta avstånd från henne just för att jag inte pallar att se henne döda sig själv aktivt. Hon säger att hon verkligen uppskattar tiden hon får med Tyra och Mio men ändå gör hon så att den ska förkortas, varje timme varje dag. I dag sade hon: "Det verkar som du tar det här personligt på något sätt" - det tror fan det, det är ju min mamma som tar livet av sig! Det är väl självklart att jag tar det personligt, eller? Men jag sade alltså till henne att nästa gång jag kommer till Avesta så bor jag hemma hos Mia (om erbjudandet står kvar), för jag vill inte vara med längre. Hon sa att hon står sig själv närmast och då svarade jag att det gör jag också, och avslutade med att hon inte behöver höra av sig så ofta för jag är ändå inte intresserad av att höra hur dåligt hon mår. Det är faktiskt helt sant, i min hjärna har jag redan påbörjat processen att ta avstånd och nu är det bara att omsätta det i praktiken. Det gör ont men inte så ont som jag trodde, jag är för arg för att vara ledsen. Till syvende och sidst är det ändå hon som avgör om hon vill leva eller inte, och hon vill inte. Hon får göra som hon vill så gör jag som jag vill.
Uzie blev ju utsatt för kennelhostesmitta i Avesta men visar inga tecken på att ha fått det, jag vet i ärlighetens namn inte inkubationstiden men visst borde hon visat nåt nu?
Hon är skendräktig och så seg, fotgåendet har aldrig varit sämre och det säger en hel del. Jag måste faktiskt titta efter om hon går på rätt sida och hon hasar fram som om jag slog henne om hon gick rätt.
Vi har gått bra eller ok långpromenader hela veckan hittills, jag fick skavsår av mina nya skor och faktiskt av de fina stövlarna jag fick av Mia också, så det har fått bli mina gamla spruckna ett par dagar nu ändå. 
Dubbarna är på också och det börjar bli svårt att gå nu när snön luckras upp, men vem klagar? Vårvindar friska, leka och viska.
Tisdagens karta, på ett ungefär
Onsdagens karta, på ett ungefär
Böckerna jag beställt är av tre författare; Laurell K. Hamilton, Neil Gaiman och China Miéville.
LKH är författare till två romanserier - en om Anita Blake och en om Merry Gentry. AB bor i Saint Louis, Missouri och är en animator, en person som väcker zombies. Hon är också vampyrjägare anställd av staten , och har ett mycket komplicerat kärleksliv som inkluderar vampyrer och olika shapeshifters. Ett långt tag förstördes böckerna av sex, det var sex mest hela tiden så det blev stört Harlequin av alltihop men den här som jag läser nu, "Skin trade", går tillbaka till basics så att säga, där hon jagar ondingar. Halleluja!
Den andra serien av LKH handlar om Merry Gentry, en älvprinsessa med ett komplicerat familje- och kärleksliv. Även där är det tyvärr mycket sex, men jag försöker se bortom det (ja faktiskt) och bara tänka på LKH:s fantasiska värld som hon skapat. Älvor av alla former och typer, beskrivna på ett sätt som får mig att grina och vilja se själv. Det går inte att beskriva det rättvist, ni får läsa själva om ni vill.
Nästa författare är Neil Gaiman. Fler torde ha hört talas om honom, han är objektivt en av världens bästa fantasyförfattare. Han var rösten bakom de grafiska romanerna "Sandman" och författaren till boken som var förlaga till filmen "Coraline". Han skriver för barn, ungdomar och vuxna men alltid med underbara världar och varelser och underbar intelligens och komplexitet. Jag har läst mycket av honom tidigare men de här böckerna beställde jag nu:
"American Gods": Den här läste jag redan för ca 10 år sen men av någon anledning gav jag bort den till en f.d pojkvän som efter att jag gjort slut med honom visade sig ha varit en misshandlare och våldtäktsman. Oroa er inte, det var inte mig han gav sig på - hade han gjort det hade han haft två knäskålar mindre. Hur som, nu har jag den igen och den står i min bokhylla och bränner ett hål i den i väntan på att bli omläst.
Nästa bok av Gaiman utspelar sig i samma värld som AG och heter Anansi Boys.
Sist men inte minst blev det ännu en bok av China Miéville som utspelar sig i samma värld som en tidigare roman jag läst av honom. "Perdido Street Station" är i samma värld som "Iron council" och IC krävde två genomläsningar innan jag till fullo ens förstod vad jag läste. Miéville är SÅ komplicerad i sin sinnevärld att man måste ta vilket universum som helst, vända det upp och ner, skaka kraftigt och sen vrida tre varv. Min engelska är ju inte direkt dålig och det är inte språket som är svårt egentligen utan helt enkelt världen, att förstå hur en varelse eller ett föremål kan se ut som han beskriver, vad samtalen betyder och vad som egentligen händer hela tiden. Nu ser jag fram mot "Perdido Street station" nåt enormt efter att ha kunna ta in "Iron council" till slut.
Tjipp!
- Humör:
- Musik/bok: "Skin trade" av Laurell K. Hamilton, bra hittills!
- TV/Film: Tennis, senare Cold case, SVU och andra säsongen av Sons of anarchy. YAY!!!!
- Väder: Soligt och ganska skönt men kallt i skuggan
I dag gick vi vår första riktiga långpromenad sedan operationen, och jag var sååå nöjd nästan hela vägen - sen tappade jag mitt SL-kort. Jag, som aldrig tappar bort saker! Skit också. Jag hade kortet i samma ficka som mobilen i en ficka som var stängd hela vägen, tills mamma skickade ett sms när jag nästan var hemma. I det stod att hon varit tvungen att åka till sjukhuset igen. Jag hade ju tagit upp mobilen såklart och då måste kortet ha åkt ut. Det var ca 5 minuter hemifrån och när jag klev innanför dörren märkte jag det, så jag slängde in hunden och sprang iväg till platsen men nada kort. Letade en god stund gjorde jag men till ingen nytta. Ringde SL på en gång när jag kom hem men döm om min förvåning då man inte kan förlustanmäla sitt kort om man inte har köpt ett långtidskort (alltså längre än 30 dagar) via e-handel! WTF, right? Så jag kan inte spärra kortet och få tillbaka de dagar jag har kvar, och nu kan någon glatt åka på mitt kort till 29/3. 
Jag ska sätta upp en lapp på ICA men hoppet är ju inte direkt stort, men det finns ju alltid en chans att den person som hittat kortet redan har ett eget. Fat chance.
Långpromenaden ja... här är en länk till en karta över vägen vi gick, på ett ungefär. Det är lite längre när det inte är fågelvägarna såklart, men här är ett hum: Karta
Här är lite bilder jag tog i dag också, jag kommer aldrig bli en stjärnfotograf och Uzie kommer alltid att hata att bli fotograferad, men i alla fall:
Jag vet inte varför mamma åkte till sjukan, hon hade ont i axeln, och höften igen (stackars mamma, tänk om höftleden inte sitter bra ) Hon skulle höra av sig senare.
Besöket i Avesta var väldigt lyckat, det var skönt att ha några dagar där även om tiden gick väldigt fort och Tyra inte ville att jag skulle åka hem. I fredags åkte vi till Västerås och ett ställe som heter Busborgen, en gigantisk lekplats för barn helt enkelt - tänk rutschbanor i alla former, hoppborg, bollskjutning och klättring. Det var roligt, jag och syster lekte också med Tyra. Det var kul för man kan göra precis vad man vill även som vuxen. Syster filmade lite, huga. Det som var nästan bäst var dock att jag fick tillfälle att vara en hel del med Mio den dagen, han var glad och hade tillräckligt mycket att göra med att titta på allt folk som sprang omkring och lyssna på alla ljud. Nu känner jag mig närmare honom och det var både en och två gånger jag fick hålla lite tårar tillbaka för att jag bara älskar den lilla killen, även om han kan vara bra arg och ledsen ibland. Mio, jag älskar dig. Tyra, dig också.
Jag fick en mycket efterlängtad teckning av Tyra, med mig och henne och en regnbåge. 
Kylskåp kan aldrig ha för många barnteckningar på sig.
Nu fryser jag men är för lat för att hämta en kofta. 
Hunden sover nöjt bredvid mig, kortisonet verkar fungera lika bra som Ciklosporin och Fungoral gjorde, ta i trä. I dag verkade Uzie inte heller lika törstig som hon blivit de tidigare dagar hon fått medicinen och det är lovande. Hungern bryr jag mig ju inte om så mycket, hon är ju hungrig jämt ändå men kanske ska få hon mer rivna morötter som utfyllnad.
Hennes päls växer ju ut dåligt men visa kamraten Mia sa att solen ju är viktig för det så täcket ska av vid hyfsat väder med sol. Helt rätt och sant, åtgärdat! Ärren ser också finare och finare ut.
Fryyyyys! 
- Humör:
- Musik/bok: "Skin trade" av Laurell K. Hamilton, bra hittills!
- TV/Film: "Criminal minds", nån ny brittisk dramaserie
- Väder: Soligt men blåsigt och för många minusgrader. Jag vill ha vår!
Så kom vi till Avesta igår, hann umgås en liten stund med syster och barnen innan vi tog bussen till "stan". Mellanlandade hos mamma innan vi ringde till Mia och Stubina och gick på promenad, tonåringen gillar att provocera Uzie och lyckades till slut också så kortvarigt rök de ihop innan vi röt åt dem och projektet lades ner. Sen gick vi en sväng och Uzie är ledsen för det är ÄNNU mer snö här än hemma och man kan inte gå ut i djupsnön för att kissa och bajsa. I morse och på kvällen gav hon upp och bajjade mitt på stigen, stackarn. Tur att det finns bajspåsar. Visste ni det, Stockholmare, att de finns? De är i allmänhet svarta och man köper dem i vanliga mataffärer eller zoobutiker. Kolla det nästa gång ni köper kass hundmat där!
I morse gick vi en promenad till och då lyckades jag knäppa två bilder men mobilen tappade bort en av dem, här är i alla fall den som blev något. Visst är de fina, krokodiltejerna? 
Efter prommisen hade Tyra kommit hem till mormor och då lekte vi en stund, allt från doktor och patient (jag har fått en spruta, blivit tagen tempen på och fått öronen tittade i, och Tyra har fått sina lungor och hjärtat kollade) till Victoria och Daniel(!!!!!!!) De har tydligen fått en bebis redan, den ser väldigt mycket ut som Snobben.
Sen åt vi lunch och efter det gick jag och Tyra till Coop och handlade, på vägen klättrade Tyra upp på ett högt snöberg:
Till slut gick vi på promenad med Uzie, men då blev Tyra trött. Det förstår jag, som vi höll igång.
Sen tog jag en orolig tupplur och sen kissväng med Uzie, efter det pizzamiddag - gott men onyttigt! Apropå onyttigt hade jag inte gått upp så mycket i vikt som jag trodde, det var en god nyhet.
Nu sitter jag här i sängen och lyssnar lite på hockey i webbradion och chattar med en kamrat, och väntar på att "Criminal minds" ska börja. I morgon ska vi åka till Västerås och Busborgen, då ska jag visst leka med med Tyra - det gör jag så gärna, lilla mystjejen som är den bästa i hela världen. Om jag har tur kanske jag kan umgås lite med Mio en stund också, jag har faktiskt fått ett par leenden hittills. Ska försöka ta några bilder imorgon. Kramar på er!
- Humör: Trött
- TV/Film: Vad tror ni?
- Väder: Datorn säger -6, pappa sa att det ska bli +1 senare.
Det var längesen jag skrev mitt i natten, och när jag gjorde det sist var jag inne i en hypomanisk episod. Det är jag inte nu, jag är skittrött men kunde inte sova förut så nu väntar jag bara in Sveriges kvartsfinal i OS-hockeyn. Jag hade tänkt sova några timmar och ställa klockan, men jag ville inte ta sömnmedicin så det gjorde jag inte och då kunde jag inte sova... därför sitter jag nu här och väntar på att Sverige ska dra igång mot Slovakien, och medan jag väntar slötittar jag på Finland-Tjeckien. Jag vet inte vem jag håller på egentligen, det är en klassisk pest eller kolera-grej. Jag hatar Jaromir Jagr och det fula spelet Tjeckien kan börja med om saker och ting inte går deras väg, men Finland är ju Finland och därmed våra dödsfiender i hockey sedan urminnes tider. Alltså, pest eller kolera? Det är skitsamma eftersom vi får möta Kanada om vi vinner i natt och då åker vi ut så det skriker om det, men det kan ju bli antingen Tjeckien eller Finland i en match om tredje pris. Vi slog Finland ganska komfortabelt i gruppspelet så jag hoppas nog ändå på att de vinner den här matchen.
Intressant va?
Jag träffade min terapeut i dag, han sa inte så mycket annat än att jag ska kontakt FK omgående och det har han ju rätt i, jag ville bara träffa honom först för att ha haft kontakt med psyk på sistone så att säga. Så imorgon blir det FK-samtal, hurra hurra.
I dag upptäckte jag att mina kängor håller på att falla i bitar, så jag tänkte att jag var tvungen att åtminstone kolla på Stadium om det fanns några vinterkängor kvar. Jag fick hjälp att hitta ETT enda par, skitfula men ändå hela... men jag glömde i min enfald att prova BÅDA skorna, och när jag kom hem så visar det sig att jag inte ens får på mig den vänstra. IDIOT som inte kollar om jag kan ha båda skorna! Så nu hoppas jag att jag kan lämna tillbaka dem, de kom utan kartong så de var nedsatta i pris, jag klippte (också IDIOT) bort lapparna men jag har dem kvar, prislappen och kvittot såklart. Men det känns så puckat att ha kånkat hem dojjorna bara för att upptäcka att jag inte kan ha dem. IDIOT, alltså. Och det blir väl så att kängorna jag har får klara sig, annars får jag gå i gummistövlar tills vintern till slut tar slut. Det finns ju såklart inga butiker som har kvar vinterkängor nu, allt är ju vårgrejer. Suck, varför ska alltid skor gå sönder precis på målsnöret om man säger så?
Uzie snarkar bredvid mig men hon tycker att jag är konstig som är vaken och vill nog helst gå ut, men bara för att man får mat när man kommer in.
Min snälla pappa betalar resan så jag kan åka och hälsa på i Avesta nästa vecka, det verkar som om jag åker på onsdag och kommer hem på lördagen. Då får jag lite mer tid att umgås än jag brukar "tillåta mig", bland annat ska vi gå på promenad med Mia och Stubina, en annan malletjej. Hoppas bara de kommer överens nu efter Stubinas löp bara, men samexistera kan de åtminstone säkert göra med tanke på att Uzie inte brukar tappa fattningen. Gjorde hon inte det innan pitbullen attackerade så lär hon inte göra det av en liten provocerande krokodil heller.
Var inne och chattade på The Org och vi pratade backup av saker i datorn och jag blev nojjig igen med tanke på att jag inte har någon extern hårddisk att backa upp allt på, men jag gjorde åtminstone slag i saken och bränner nu backup på bilder, musik och sånt som ligger i burken. Allt annat GÅR ju att fixa sen, det är spelen kvar som också borde brännas ner men sen har jag gjort vad jag kan. Skönt ändå!
20 minuter tills matchen börjar, vad i all världen ska man göra fram till dess? Trött!
- Humör: Lättad men nervös ändå liksom
- TV/Film: OS, glömde NCIS. Får se vad det blir sen, när Kanade spelar hockey till exempel
- Väder: Kallt, för kallt
Jag ville verkligen åka till jobbet igår, men jag vaknade med ångest och den gick inte över. Jag hade ju redan ringt till närmaste chefen för att få tag på henne och prata antingen ansikte mot ansikte, vilket ju var min ärliga avsikt, eller åtminstone få en aktiv röst i telefonen. Nu gick inte det så till slut kände jag mig tvungen att säga upp mig på telefonsvarare. Det kändes definitivt inte bra men vad skulle jag göra? Jag ville absolut inte skjuta på det längre för det måste göras, ångesten måste bort. Nu är den inte borta ändå eftersom jag har lite dåligt samvete för eleverna, men jag mår inte lika dåligt av det som jag trodde att jag skulle göra - det talar om för mig precis hur slut jag är, att jag inte ens orkar tänka så mycket på dem. Jag kommer att sakna F***** och hennes syster A***, och lilla Z***** också när hon inte flyter runt i klassrummet. Jag kommer inte att sakna dem allihop dock, SÅ roliga var inte småkillarna faktiskt.
Nu ringde chefen tillbaka på kvällen efter att jag mailat hennes man också, jag ska träffa henne på måndag när skolan har studiedag på sportlovet och säga...jag vet inte. Jag ska nog mest säga hejdå och att jag faktiskt har haft roligt för det har jag stundtals och det var en mycket bra erfarenhet. Jag har också så mycket pappersmaterial nu att om jag behöver vikariera som sv2-lärare så lider jag absolut ingen brist på material.
Nu ska jag faktiskt njuta av att vara ledig och ladda om mina batterier på mitt favvosätt - titta TV sent på kvällarna. Jag sover ändå skitrisigt just nu och i normala fall tvingar jag mig ju att gå och lägga mig i tid även utan jobb, men nu ska jag faktiskt tillåta mig att titta OS de kvarvarande 6 dagarna.
Jag gillar min terapeut - han lyckades fixa fram en tid till mig imorgon, när jag inte ringde honom förrän i fredags när jag bestämt mig på allvar. Så då får jag lite pepp där också, och gråta ut och erkänna det som faktiskt ändå är ett nederlag. Ett försök att jobba, javisst, men att kalla det för något annat än ett nederlag är inte jag helt enkelt. Jag behöver inte gräva ner mig i det mer än jag måste, men jag måste se det utifrån den person som är jag.
Fy fan vad jag dravlar, jag behöver säga saker med färre ord.
Återstår att se hur man tar sig till psyk imorgon, nu när T-banan isat igen. Det går ju bussar, "i begränsad omfattning" som SL säger.
Uzie mår bra och framsåret läker långsamt fortfarande, men det läker i varje fall. Det är egentligen inte öppet nu, jag har faktiskt låtit bli att ta på magskyddet nu och det verkar inte påverka läkningen menligt. Kylan suger men hon har iaf inte fått köldkramp mer än två ggr, men det får man när det är närmare -20. Enough already! Vi går på lite längre promenader nu men inte ordentligt långt alls, det får vänta - kanske till Avesta dit jag åker nästa vecka ett par dagar. Hundelunden verkar iaf inte behöva slicka på baksåret nu när stygnen är väck så hon får ligga i andra rummet om hon vill och det tycker vi båda är så otroligt skönt. Det var jobbigt att alltid behöva ha henne som plåster, hon får fortfarande ha tratt när jag duschar eller är hemifrån bara för säkerhets skull, jag kanske är hönsig men det bryr jag mig ju inte om. 
Peace out.
Never!!! Eller alltså, om han säger hundra Ave Maria, späker sig själv i ett halvår och bär cilice resten av livet samtidigt som han ångrar sig djupt, så... kanske. 
Working all day every day this week? Tonight is hockey night for me, and tomorrow laundry, woohoo. 
Fast vi får väl ockupera chatten när jag blir "legitim" igen. 
Förresten garvade kamraterna på The Org läppen av sig när jag talade om att det öht kan vara förbjudet att chatta i trådar. 
Bravenet Blog 
Blog Community
Get a Free Blog
Manage your Blog
bravenet.com